Month: mars 2017

I förra inlägget skrev jag om dykare som utforskar grottor. I dag tänkte jag istället fokusera på två dokumentärer om vrakdykning. Den ena dokumentären handlade om det svenska militärskeppet Mars Makalös och den andra om Titanic. Jag börjar med Mars Makalös.

Dokumentären om Mars Makalös visades i SVT-programmet Vetenskapens Värld. Där berättades historien om skeppets öde och hur det gick till när ett gäng vrakletare äntligen fann det eftersökta skeppet 2011. I dokumentären fick man också följa med ner till botten och se när de utforskade vraket och bärgade delar från det. Bland annat tog man upp en del av en kanon och några mynt man hittat.

Skeppet byggdes på 1500-talet och förliste år 1564 under ett slag i det nordiska sjuårskriget. Det var tydligen ett väldigt speciellt skepp. För första gången hade man byggt ett skepp som var gjort för att bekämpa fienden på avstånd med hjälp av kanoner om jag förstått det hela rätt. Men det blev ingen framgång för Mars Makalös som gick under efter en explosion.

I dokumentären fick man se hur vrakdykarna utforskade resterna med hjälp av specialbyggda ljusramper och man fick se hur de med avancerad teknik kunde skapa 3d kopior av skeppet. Det var väldigt intressant. På 73 meters djup i Östersjön ligger vraket.

Titanic ligger betydligt djupare ner under ytan (ca 3800 meter), så där utforskade de vraket med miniubåtar och undervattensrobotar. Även denna dokumentär var mycket intressant att se även om man redan vet hela historien om skeppet vid det här laget. Det var extra intressant att se djurlivet där nere, hur vraket var angripet av bakterier och vilka saker som fortfarande var intakta. Bland annat fanns det helt porslin och några hela glasrutor, de såg säkert likadana ut som när skeppet sjönk 1912.

Till skillnad från Mars Makalös som ännu är i gott skick hundratals år efter förlisningen så förväntas Titanic bara finnas kvar i ungefär 50 år till, sen har havet och dess organismer och djurliv brutit ner skeppet till oigenkännlighet.

En intressant skillnad mellan expeditionen som utforskade Mars Makalös och den som man fick följa i dokumentären om Titanic är att man verkar ha varit mer intresserad av att bärga saker från Mars Makalös än Titanic. I dokumentären om Titanic fick jag nästan känslan av att man från expeditionens sida ville göra så lite avtryck som möjligt på skeppet, medan dykarna på Mars Makalös tog upp både mynt, kanoner och skeppsvirke.

Nu har jag läst på lite och såhär i efterhand har jag förstått att det finns ett bolag som har ensamrätt på att bärga föremål från Titanic och att det tagits upp hundratals föremål från vraket sen man hittade det 1985. Kanske var det därför de inte tog upp något från vraket i dokumentären jag såg? Hur som helst känns det sorgligt att en del respekterar och försöker bevara vrakplatserna medan andra bärgar föremål som de säljer ut till högstbjudande.

Jag undrar om det finns någon policy kring hur man ska gå till väga när det gäller vrakdykning. Själv tycker jag nog att man ska försöka låta det vara så orört som möjligt. Man kan ju ta prover och göra avgjutningar, men jag tycker nog inte man ska ta upp saker från vrak. Speciellt inte om man inte kan lägga tillbaka dem som de låg när man är klar med analyser och annat.

Nu längtar jag verkligen till sommaren! Då ska jag äntligen gå dykarkurserna. Eftersom jag gärna vill ta dykcertifikat i Sverige så har det inte känts så lockande att göra det under de kalla årstiderna. I dykkursen ingår ju att man ska göra riktiga utomhusdyk, och att göra det i de svenska vattnen under perioden oktober – maj känns inte så lockande för min del. Så därför har jag väntat och väntat och snart klarar jag inte att vänta mer på att det ska bli lite varmare i vattnet!

Ska man dyka under vintern i Sverige måste man ju ha torrdräkt och det är en hel vetenskap att dyka med torrdräkt har jag förstått. Man behöver gå speciella kurser för att få dyka med dessa dräkter.

Men snart är värmen tillbaka och då ska jag nog klara mig med vanlig våtdräkt även i Sverige! Undrar om man behöver skaffa någon extra försäkring när man ska dyka? Har luskat lite men inte kommit fram till något. Finns ju försäkringar för allt, i alla fall om man kollar på alltomforsakring.se. Hittade alla möjliga bra försäkringar jag inte visste fanns. Man kan  tex teckna en försäkring mot ID-stöld. Skulle kännas rätt tryggt att bli varnad om någon försöker sig på att ta lån eller köpa saker i ens namn. Började faktiskt fundera på om jag skulle skaffa ett sånt skydd. Men ska nog höra med försäkringsbolaget och se om det är något som ingår i min hemförsäkring, ibland kan det ju göra det.

När jag ringer dem ska jag samtidigt ta upp det här med dykningen och fråga om det behövs någon extra försäkring. Då tänker jag främst på olycksfallsförsäkring och liknande. Utrustningen behöver jag inte försäkra eftersom jag hyr den av dykskolan.

Ska man utomlands på dykresa är det nog väldigt viktigt att teckna en reseförsäkring ifall olyckan är framme. Annars kan det bli dyrbart om man skulle behöva vård. Reseförsäkringar skiljer sig ju en del åt mellan olika bolag, så det är nog bra att kolla upp vilken som är bäst lämpad för dykare innan man åker iväg.

Någon som verkligen måste vara bra försäkrad är de som jobbar med dykning! Har funderat lite och oftast tänker man ju på dykning som en hobby eller ett nöje. Men det finns ju faktiskt de som har det som arbete. Till exempel i militären. Läste en artikel på Försvarsmaktens webbsida om att de har utbildade dykare som inspekterar och reparerar fartyg och ubåtar under vatten. Låter ju självklart såhär i efterhand, men inget jag tänkt på innan jag läste artikeln.

De har också något som kallas för minröjare inom försvaret, låter helt livsfarligt i mina öron. Då dyker man ner, inspekterar minor och sen ska man ner och placera ut sprängämnen så att man kan spränga minan under kontrollerade former. Till saken hör ju att det finns många olika typer av minor och de moderna verkar kunna utlösas av ljud och vibrationer om jag förstått saken rätt. Helt galet.

Även utanför försvarsmakten finns det jobb för dykare. Bland annat anläggningsdykare. De är som byggnadsarbetare fast under vatten. Svetsar och borrar broar till exempel. Räddningsdykare som ska försöka rädda liv finns också i några av landets kommuner. Dessa är specialutbildade brandmän eller kustbevakare som gått kurser inom räddningsdyk. Dykare inom kustbevakningen jobbar dessutom med att bärga farliga ämnen tex, och inte bara med att rädda liv.

Jag tror att dykaryrket är väldigt varierat beroende på vad man jobbar med. Är man räddningsdykare så får man likt brandmän, akutpersonal och poliser vara beredd på det mesta medan man säkert har mer rutiner och tid för planering när det gäller anläggningsarbeten under ytan. Vilken typ av yrke man har avgör också hur mycket man faktiskt dyker i tjänsten, i många yrken handlar det säkert mestadels om att vara stand by och vänta på uppdrag. Kanske kan man inte ens jobba heltid med dykandet utan har andra arbetsuppgifter vid sidan av och dykningen som ett komplement.

Men visst verkar det allt lite spännande med dykarjobb? Inget jag visste så mycket om innan. Nu vet jag dock lite mer och ska absolut fortsätta lära mig mer även om det nog inte är något framtidsyrke för mig.

Hu.. Har sett så dystra dokumentärer om grottdykning nu. Verkar vara en livsfarlig sport, ungefär som bergsklättring. Precis som bergen skördar sina offer så skördar undervattensgrottorna sina.

Den senaste dokumentären jag såg handlade om ett kompisgäng från Finland som skulle dyka i en grotta i Norge. De skulle dyka in på ett ställe och ut på ett annat men allt gick fruktansvärt fel och två av dykarna omkom. Tror den ena fastnade, vad som hände med med den andra vet jag inte riktigt, om det var att han fick panik när han inte kom förbi dykkompisen som fastnat eller något annat förstod jag inte. Men oavsett skäl så slutade det i alla fall i katastrof.

Efteråt försökte de norska myndigheterna bärga kropparna genom att anlita ett specialistteam. De lyckades inte och man utfärdade dykförbud i grottan eftersom det ansågs för farligt att dyka där. Detta fick dykkompisarna att ta saken i egna händer och själva försöka bärga sina förolyckade vänner trots förbudet.

I dokumentären får man sen följa dykarnas förberedelser och bärgningsuppdrag. För mig som aldrig befunnit mig i samma situation framstår naturligtvis hela expeditionen som vansinnig. Varför utsätta sig själv och sin familj för detta farliga uppdrag när inga liv finns att rädda? Risken finns ju att det hela slutar med fler offer och ännu större tragik. Men som tur är går deras uppdrag vägen. De lyckas få upp kropparna på land och norska polisen ser mellan fingrarna på att de trotsat dykförbudet. Ett så lyckligt slut som det skulle kunna bli i en i övrigt mycket sorglig historia skulle man kunna sammanfatta det som.

Min slutsats efter att ha sett flera sorgliga dokumentärer om grottdykning är i alla fall att det är alldeles för farligt för min smak. Bara en sökning på google efter grottdykning resulterar i dystra artiklar om olyckor. Så ska jag dyka i någon grotta så ska det vara en som är riktigt rymlig och välbesökt av dykturister. Den får inte ligga särskilt djupt heller.

Något jag blivit lite förvånad av när jag tittat på dokumentärer om grottdykare är att grottorna sällan är speciella vackra. Sikten kan vara förfärlig och det finns sällan något intressant djur- eller växtliv att studera. Det måste vara något helt annat som lockar ner dykarna. Att utforska det svåråtkomliga och det farliga kanske är drivkraften. Eller så kanske man är forskare och vill analysera bergarter och bottensediment.

När man dyker i grottor verkar det som att man alltid ska fästa en lina längs den väg man dyker så att man kan följa linan tillbaka ut. Om sikten blir dålig eller om det finns flera olika gångar i grottan kan det vara svårt att hitta tillbaka, så det är en slags säkerhetsåtgärd man gör om jag förstått saken rätt. Jag undrar hur många fler specialkunskaper man behöver för att klara av dessa typer av dykningar? Förmodligen en hel del! Och ju större djup desto mer kunskap och mer avancerad utrustning krävs.

I dokumentären om de finska dykarkompisarna så dök de både djupt och i kallt vatten. De var tvungna att ha torrdräkter med värmande overaller under och använda speciella lufttuber anpassade för djupdykning. De hade avancerade dykdatorer och en del hade undervattensscootrar som hjälpmedel för att ta sig framåt i grottan så att de slapp simma. Att använda sig av undervattensscootrar är nog i och för sig inget som är unikt för just grottdykare, de används nog av alla kategorier av dykare skulle jag tro.

Är man intresserad av att dyka i grottor så kanske Bjurälvens grottsystem här i Sverige lockar. Det är det längsta grottsystemet som man känner till på svensk mark. Man har utforskat det i flera års tid och kommit fram till att det är totalt 2135 m lång. Imponerande tycker jag! Jag har inte satt mig in så mycket i ämnet än, men på expeditionbjuralven.se finns en del filmer man kan titta på om man vill veta hur det ser ut där nere. Det finns också en hel del information om man är intresserad av att veta mer om grottan och hur utforskningen gick till. Texten är dock på engelska.

Sverige har också flera gruvor där man dyker. I en del gruvor behöver man inte ha mer än ett vanligt dykcertifikat för att få dyka. En sån grej skulle jag kanske våga testa sen när jag tagit mitt certifikat och fått lite dykerfarenhet.

Nej, nu ska jag plugga på lite mer ang utrustning. Är nyfiken på att veta mer om dykning med torrdräkt. Det är tydligen väldigt viktigt att dräkten hålls intakt, något jag inte tänkt på innan jag såg dokumentären om de finska dykarna. Dyker man i kallt vatten och får en läcka i dräkten så blir man ju väldigt snabbt nedkyld, och det är ju inte bara att gå upp till ytan och hoppa i land. Först måste man ju ta sig ut ur grottan och stiga försiktigt till ytan så att man inte drabbas av dykarsjuka. Så det kan ju ta ett bra tag att komma upp ur vattnet.

Usch, många faror som sagt..